Söndagen i oktaven för Jesu heligaste Hjärta

Devotionen som tegs ihjäl 

Ni känna till att det var visitationsnunnan, Heliga Margareta Maria Alacoque, som på 1600-talet tog emot uppenbarelser om Jesu heliga Hjärta,som sedan spreds öfver världen. Det skedde under en epok då den revolutionära processen redan var långt gången, den som senare bröt ut fullt ut i franska revolutionen. Delvis var det en oåterkallelig process. Medeltiden var förbi, äfven om vissa rester af den gamla medeltida samhällskroppen fortfarande fanns kvar och fortsatte ett tag till. Men det var också en verklighet att sedernas korruption hade inträtt på alla fronter, och med den idéernas revolution. 

Propositio  

I det historiska ögonblicket ingrep Jesu heliga Hjärta och berättade för den heliga Margareta Maria Alacoque att han öppnade en ny källa till nåd genom sitt heliga hjärta. Den som praktiserade denna devotion skulle få större, mer generös nåd än tidigare. Det var ett sätt att locka själar till omvändelse. Han sade: “Jag törstar, jag brinner med en förtärande önskan efter människors kärlek, och jag finner ingen som kan släcka denna törst, genom att, enligt min önskan, återgifva kärlek.” Vem kan inte känna kraften i denna vädjan?!. Jesu hjärta-devotionen slog rot och expanderade inom kyrkan. Påfven Leo XIII invigde världen till Jesu heliga hjärta, öfverallt i städerna byggdes kyrkor under 1800- och början af 1900-talen hvilka tillägnades Jesu heliga Hjärta. Det var en fantastisk hängifvenhet som gjorde mycket godt för själarna. Höjdpunkten och vändpunkten på denna rörelse kom, brukar det sägas, omkring 1925, det vill säga, Pius XI:s tidiga pontifikat. 

Denna fromhet började möta motstånd på två fronter under de första åren af Pius XI:s pontifikat. Det första sättet var att man inom bland annat de liturgiska miljöerna började viska att denna fromhet var sentimental och på något sätt feminin; den saknade teologiskt innehåll och var endast acceptabel för dåligt formade katoliker, så viskade man. Det fördes alltså ett slags ärekränkande kampanj mot devotionen till den heliga Hjärtat. 

För det andra, fanns det en farligare manöver som var att begrafva denna fromhet under ett lager af tystnad. Andakten slutade att marknadsföras och föll i glömska. Kyrkor byggdes inte längre till det heliga Hjärtats ära. De speciella andakter som hölls i juni, månaden tillägnad det heliga Hjärtat, upphörde att marknadsföras i många församlingar. Istället började nya andakter med misstänkt teologiskt innehåll cirkulera. 

I dag har devotionen till det heliga Hjärtat nästan helt försvunnit i kyrkan. Liksom många andra lades den åt sidan, ytterligare en skatt som nästan ingen uppmärksammar. Det var en källa till nåd som den gudomliga försynen öppnade för att rädda världen, och den är öfvergifven! Tala om människors otacksamhet! 

Detta faktum kan påminna oss om en åkallan i “Litanian till Jesu heliga Hjärta”, som lyder: Cor Jesu, lancea perforatum – Miserere nobis, alltså: “Jesu hjärta, genomborradt af soldatens lans - förbarma dig öfver oss.” Hjärtat, som fylldt af godhet, barmhärtighet och förlåtelse, behållaren af all fullkomlighet som öppnade sig för människorna, genomborras af mänskligheten med en lans.  Detta förkastande af devotionen till det heliga Hjärtat är mer klandervärdt än soldaten som genomborrade den korsfäste Kristi hjärta, från hvilket blod och vatten strömmade ut. Soldaten var delvis blind och när han träffade Vår Herres Hjärta med sin lans, föll en del af det vattnet och blodet på honom och botade honom, och han omvände sig. 

Idag begås en liknande synd af den katolska världen, men det finns inget blod och vatten som botar dess blindhet. De blinda leda de blinda, och hvarje dag vandra de allt längre ned i den afgrund som ni känna till. 

 Peroratio  

Kära vänner, låt oss bönfalla Jesu allraheligaste Hjärta genom, den heliga Margareta Maria Alacoque, att denna situation får ett slut, och att både en ny kristenhet och en återställd Moderkyrka återupprättas på denna jord. Amen.