Söndag 27 November

 Matteus 24:37–44
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Som det var i Noas dagar, så blir det vid Människosonens ankomst. Under tiden före floden åt man och drack, gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken, och ingen visste något förrän floden kom och förde bort alla. Så blir det också vid Människosonens ankomst. Då är två män ute på åkern; den ene tas med och den andre lämnas kvar. Två kvinnor är vid kvarnen och mal; den ena tas med och den andra lämnas kvar. Håll er därför vakna, ty ni vet inte vilken dag er herre kommer. Det förstår ni ju att om husägaren visste vid vilken tid på natten tjuven kom, skulle han hålla sig vaken och hindra honom från att bryta sig in i huset. Därför måste också ni vara beredda, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.«

                                               Betraktelse

Guds rike finns mitt ibland oss men så långt borta det ändå är! Även då Jesus, den Gudomlige Tjuven, står alldeles vid dörren så kan det ju hända att innan jag hinner öppna har Han, tjuven, redan kommit in och fört bort mig.

”Tiden rinner iväg utan att någon märker det”, sa Dante Alighieri.

Vi är så upptagna av världens rullande hjul, vi rullar på: gifter oss, äter, dricker, oroar oss för barnen som ska gifta sig, barn som ska födas, jobbet och matlagningen. Också nöjen, förströelse....
Just då!,
kommer Han i Barmhärtighet och Rättvisa för att återspegla hur våra liv ser ut - i ljuset av Hans liv.

Och de tjugofyra äldste ska öppna böcker och se vad som är skrivet om oss.
Där i böckerna står det om vi har väntat på Jesus i vårt liv, om vi har riktigt väntat på Honom med iver...
eller med rädsla, eller inte alls. Enligt hur vi har väntat har vi levt våra liv.

Där står det om vi har lyssnat till Johannes Döparens röst som bett oss att förbereda för Kristi ankomst. Där i böckerna står det om vårt liv med Maria, med Eukaristin, med vår nästa.
Onda ska anklaga oss framför Guds tron och goda ska försvara oss framför Guds tron och Han som kommer, ständigt kommer, Han som är och som var och som alltid ska vara, vet.
Detta händer på mindre än en hundradels sekund – det finns ingen tid då – då vi ska bli visade hur vårt liv, i ljuset av vad Kristus lärt oss, har levts. Allting ses i ljuset av Kristus, Han som är A och O, Början och Slutet, Evighetens Furste...

Advent, en tid av nåd som Kyrkan ger just så att vi ska "samla" oss inför Kristi ankomst.

Till jul ska vi ta emot Honom i tro, då Han kommer till oss som ett litet barn. Men när som helst, ingen vet när, i var och ens liv ska vi ta emot Honom, inte i tro, men som Han är, och som vi är just i ögonblicket av Hans ankomst. I det ögonblicket finns det inget mer vi kan göra eller få ogjort.
Vi kan inte längre göra några goda gärningar, inga akter av tro, av hopp eller av kärlek. Som den gudomlige tjuven finner oss, så inträder vi i den andra världen. Med den andra världen menas antingen skärselden eller himmelen eller helvetet.

Så länge vi är på jorden kan vi göra något för Jesus. Så länge vi är i världen kan vi växa i tro hopp och kärlek genom”bot och bättring”.
Advent ska påminna oss om tidens ände, att det är verklighet.
Barnet som en gång kom kommer då igen men som Allsmäktig härskare och evig Fader.

Vill Kyrkan skrämma upp oss genom denna Advents tid?
Nej, men inspirera oss till ödmjukhet och till att sträva efter att älska Gud alltmer.
Också till Gudsfruktan.
Gudsfruktan är en av den Heliga Andens gåvor, kärlek och ödmjukhet är några av den Helige Andens frukter. Gudsfruktan är början till vishet.

Vi får inte låta Advent gå förbi oss som om det bara handlade om en stilla familjetid
då vi äter och dricker och umgås med varandra utan att minnas vem som för oss tillsammans.
Tänk om den heliga Jungfrun Maria kommer med hennes lilla Barn och ber oss att hålla det åt henne! Om vi med glädje och rena händer ta emot det lilla Barnet kan vi också möta Han som är och som var och som alltid ska vara, den gudomliga tjuven, Allsmäktige Gud!

Det finns ingen skillnad på gudomligheten av det lilla Jesus Barnet eller Jesus som kommer som Allsmäktig härskare. Han är en och samme.

Paulus, i hans brev till Romarna, ber oss att vakna.
Vad är det vi ska vakna upp ifrån, vilken slags sömn?
Han säger åt oss att leva värdigt och hålla oss borta från sömnen av festande, drickande, otukt, orgier, strider och avund och inte ha så mycket omsorg om det jordiska...

De ”sömnpiller” som Paulus räknar upp på sin lista är inte de enda, det finns fler.
Advent är en tid då vi tar en titt på vad vi behöver riva ner, göra rakt och jämna ut så att vi lever det nya året mer vakna. Vakna för att bli mer medvetna om och förenade med Honom som kommer och ständigt kommer till oss.

Genom Paulus brev förstår vi att Advent ger oss en ny påminnelse att ”ikläda oss Herren Jesus Kristus”.

Vad det skulle betyda rent konkret är viktigt för var och en att betänka i Advent.
Be om ljus och nåd att se det, för det blir vägen till frälsning och helgelse.


                                   
”...när ni minst väntar det...”