dies irae / vredens dag

Grinden genom vilken vi kan gå in och ut
”Jag är Grinden”.
Han är inte en stängd Grind men en grind genom vilken vi kan gå in och ut och finna bete. 
Han är Bröd för att vi ska äta Honom, Han är Vinranka för att vi i Honom ska kunna ge söt frukt, pressade druvor som glädjer hjärtat.
Hans Kyrka är Hans älskade Brud som Han givit sitt liv för, och i denna, Hans mystiska kropp, går Hans liv vidare, till tidernas slut.
Kom alla ni som törstar och som inte har pengar att betala med, drick vinet och mjölken som för er till evigt liv.
Grinden leder in i Kyrkan, in i en enda Katolsk Apostolisk Kyrka.
Helvetets portar ska inte sluka upp denna Brud, har Herren lovat, men förstå rätt; 
Bruden är inte bara där kyrkobyggnaden står i all sin skönhet, 
Bruden är inte bland de som fläckat sina kläder utan att sedan ha tvättat bort dem i Lammets Blod, 
Bruden lever i de trofasta som värdigt har druckit av Hans Blod och ätit av Hans Kött, 
Bruden lever i dem som inte orenar sig med lögn och falskhet, 
de som Tillber Lammet som var slaktat men sedan uppstod, 
de som säger ”ja, ja, nej, nej”, 
de som böjer sina själar till marken inför Guds ord och sjunger oavbrutet,
Helig, Helig, Helig; 
detta är Kyrkan över vilka Helvetets portar ingen makt har.

"Ska Människosonen finna någon tro kvar på jorden, när Han kommer? 
”Dies Irae….”


Vem stänger dörren till dessa skatter? Vem lägger på locket på denna skattkista? 
Skatten som Lammet och ingen annan, har förtjänat?! 
Grinden som inte är någon annan än Kristus?!

Ett år har gått
Vad har hänt sedan Pachamama infördes i St. Peters kyrkan förra året i Oktober? Sedan man gått i Pachamama-processionen i St. Peters basilikan?

  • Jo, hela världen har problem med hälsa! 

Många vet att den ökade psykologiska och andliga ohälsan är konsekvenser av hur man beslutat att tillmötesgå denna pandemi, ja, dessa problem är mycket större än vad själva virusen är…

  • Människor får inte be offentligt
  • Pachamama gör come-back, nu på ett 10-Euro mynt där gudinnan är gravid med jorden
  • Kyrkan föreslår statlig lagstiftning som möjliggör civilt partnerskap för de homosexuella, för ”också de har rätt till att leva i en familj”…


Detta fast Kongregationen (CDF) redan har utrett denna fråga, och det enligt Kyrkans ständiga tradition: 

”Överväganden beträffande ”förslag att ge rättsligt erkännande till förening mellan homosexuella personer” visar åter igen att homosexuella handlingar strider mot den naturliga moraliska lagen och att det absolut inte finns någon anledning att anse att en homosexuell förening på något sätt liknar eller skulle vara fjärr-analogisk med Guds plan för äktenskap och familj. ”

”Kyrkan lär att respekt för homosexuella inte på något sätt kan leda till godkännande av homosexuellt beteende eller till juridiskt erkännande av homosexuell förening”.
”Där homosexuell förening har lagligt erkännande eller fått den juridiska statusen och de rättigheter som tillhör äktenskapet,  så är det en skyldighet att tydligt och eftertryckligt bestrida detta”.

(https://www.vatican.va/roman_curia/congregations/cfaith/documents/rc
_con_cfaith_doc_20030731_homosexual-unions_en.html)


En av de första principerna för katolsk social undervisning är att omoraliska handlingar inte får ges juridiskt godkännande. De civila myndigheterna får inte godta synd, enligt katolsk tro.

”Ska Människosonen finna någon tro kvar på jorden, när Han kommer”? 
”Dies Irae…..”


Själars frälsning
Kyrkans första och enda uppgift är att vara redskapet för själars frälsning.
Att lära och att visa vägen till Gud i Jesus Kristus.
Människor är skrämda inför dödens inträngande genom Covid - men får de någon hjälp att veta vad de olika synderna kan vara som människor kanske bär på så att de kan ångra sig och så få förlåtet det som inte är förlåtet?
Är det inte menat att vi ska förbereda för döden, för ett evigt liv med Gud?

Omedelbart efter att döden inträtt - möter vi Domarens blick. Omgående följer; helvete eller himmel (skärselden är inte slutgiltig och leder till slut till himmelen).

Vi kommer alla att inom en snar framtid tillhöra antingen helgonen eller de förtappade. 
      
Däremellan finns ingenting. 
Himmel eller helvete, Gud eller djävulen- Även då världen, och nu också Kyrkan, får oss att tro att allt ska bli bra oavsett hur vi lever. 
Vi behöver hjälp att gå på Vägen, hjälp för att komma på rätt väg när det gäller
t. ex. 
- andra religioner;  för de är oförmögna att frälsa, 
och när det gäller 
- omoraliskt liv, för också det är oförmöget att frälsa. 

Lögner sprids att andra religioner och olika andliga företeelser är en början till frälsning; ”det är ju uppvaknandet till det andliga”, menar man.
Lögner sprids att även omoraliska gärningar inte kan ta oss bort från en ”sån barmhärtig Gud”! 
Varför har vi blivit så rädda att förkunna vår tro?
Den uppdaterade katolska tron är klippt och skuren för att passa in i världen idag.

Den helige Augustinus som sa: ”Älska och gör vad du vill”, hade det klart för sig, och gjorde det klart för andra att älska betyder att göra Guds vilja, och gör man Guds vilja kan man göra vad man vill för då är ens vilja bara den; att göra Guds vilja.

Den modernistiska tolkningen är att man gör precis vad man vill så länge man älskar och så länge man inte ”skadar nån”. 
Men vem idag vet vad det innebär att skada? Vad det innebär att älska?
Utanför Kristi lag vet vi det inte, varken vad det är att älska eller vad det är att skada en människa. 
Även då vi skulle kunna med vårt förnuft, utan Kristus, förstå vad som är rätt eller fel, så är vi idag så missvisade i fråga om tro och moral, förblindade av synd, och hjärntvättade av medians påtryck, att det är näst intill omöjligt att enbart med hjälp av vårt förnuft kunna nå fram till vad som är sant och vad som är falskt. 

Även med Kristus och Sakramenten är det svårt, så hur är det möjligt utan?!

”Ska Människosonen finna någon tro kvar på jorden, när Han kommer? 
”Dies Irae.…”


Förstår man verkligen inte att det har med själars frälsning att göra?
Det finns några få som är måna om att uttrycka sig om situationen vi befinner oss i - inte för att kritisera, inte för att "låta så negativ”, inte för att vara olydig, inte av någon annan anledning än att det gör ont att se så lite tro, för det är tro det handlar om.
Och det som gör allra mest ont är att man säger tvärtemot Kyrkans lära, tvärtemot Guds ord, emot det evigt sanna- och går man emot det så går man emot vår älskade Herre, Jesus Kristus. 
Det är Han som igen och åter igen och igen, går korsets fjorton grymma stationer, i sin mystiska kropp. 
Det är Honom vi spottar på och det är Honom vi ger örfilar, det är Honom vi knuffar över klippan, det är Honom vi binder till händer och fötter när vi våldför oss på Hans lära. 
Jesus är den fattigaste av de fattiga, Han agerar och talar genom dem som ger Honom sina händer, sina hjärtan och sina förmågor.
Han har bara sina efterföljare att agera genom: 
”Kristus har nu ingen kropp men din”, skrev den heliga Teresa av Avila. 
Det vi gör gör vi i Hans Namn.
Det är vi som besudlar Hans ansikte och kastar ner Honom på den hårda marken med våra lögner och falska löften om en himmel för alla - oavsett vägen man tar eller tron man har.

”Ska Människosonen finna någon tro kvar på jorden, när Han kommer? 
”Dies Irae.…”


Den stora omställningen 
Median vill att vi tänker som dem.
Om det finns någon som inte är direkt påverkad av de ideologier som de vill delge oss, så är det alltför många som lever i rädslan att verka avvikande från dessa ideologier, rädslan att vara politiskt inkorrekt, för detta innebär ett straff av någon form.
Kyrkan vet vad tro innebär, Hon vet vad etik är, det tillhör den dyrbara Skatten Hon bär inom sig.
Ändå får vi inte höra, inte veta mycket om Hennes vishet.
Den Skatten är allas vårt arv, dess guld, pärlor och gnistrande ädelstenar tillhör oss…vi vet inte vilken Skatt vi bär på!
En Skatt som innehåller rubiner och diamanter vars kraft kan få våra liv och andliga själar att glimma som morgonsol!
Skatten var oss given av Konungen som dog på korset.
 

…”Härligt att höra budbärarens steg
när han kommer över bergen
…han bär bud om räddning
och säger till Sion:
Din Gud är Konung!”

                                                                                 /Jesaja 52:7/

”Ska Människosonen finna någon tro kvar på jorden, när Han kommer? 
”Dies Irae.…”

I den aggressiva dekristianisering har vi vaggats in i en frihetens kropps-kultur där kroppen är allt som betyder något; ”kvinnan bestämmer över sin kropp”, medans själen förtärs i syndens gaskammare. 
Man ger en idyllisk bild av brödraskapet på samma sätt som kommunister ger deras folk en idyllbild av deras icke-broderliga ideologi som de ändå kallar för brödraskap.
Vet vi inte, har vi inte sett och lärt från kommunism och marxism och socialsim att brödraskap är brödraskap så länge vi står i raden? 
Brödraskap är ett liv utan Gud, utan en sann tro och utan moral.

Lögnen att när alla religioner blir förenade i ett globalt brödraskap så blir det frid och enhet i världen - verkar göra intryck på många, kanske de flesta.
I själva verket handlar det om att få bort Kristus.
Och få fram MÄNNISKAN.

En lite grupp av inflytelserika människor har lyckats att förbereda världen för att ta emot, och mer på djupet gå in i, Den Nya Världsordningen, Den Stora Omställningen.

Klaus Schwab kallade den nuvarande covid situationen: 
”ett unikt fönster av möjligheter. Vi måste bygga nya sociala kontrakt, vi måste ändra vårt tänkande och livsstil”
“Vartenda land från USA till Kina måste ta del i detta och varje Industri, från olja och gas till IT måste genomgå förändring,”

Det s.k. ”ohållbara” i vårt gamla system måste helt och hållet kastas bort".
                                                                                            (https://soundcloud.com/world-economic-forum/the-great-reset?in

=world-economic-forum/sets/world-vs-virus)

De är många ”måsten”!

Det är November månad, vi ber för själar i skärselden.
För dem som är i helvetet kan vi inte be, de kan inte bli hjälpta…
För dem och för var och en av oss kommer ”Dies Irae”, då getterna ska skiljas från lammen.
Meningen med vårt liv är att bli funnen bland lammen, att följa ”Lammet vart än Han går”.
Så låt oss inte glömma att också be för själarna som nu lever på jorden, detta är vår enda tid och möjlighet att förbereda för ett evigt liv med Gud i himmelen
….och vägen dit vet vi. 
Eller..?

”Ska Människosonen finna någon tro kvar på jorden, när Han kommer? 
”Dies Irae.…”


Vad är vår tro värd?
Tills nyligen så var Kyrkan ”staden uppe på berget som inte kunde döljas”. 
Kyrkan var den tända lampan, satt på hållaren som ”gav ljus till hela huset”. 
Konfirmationen innebar bl.a. att man blev en Kyrkans soldat som skulle kämpa för Kyrkan, för Hennes lära och tradition…men nu får vi inte ha några soldater för vi ska leva i brödraskap och tolerans. 
Att vara ”soldat” har ingen trevlig anknytning till brödraskap och sen finns det ju ingenting att kämpa emot- 
-mer än den Katolska läran  - och Trump. 

Vi lär oss från Rom att ”led oss inte in i frestelse”   i  ”Fader vår”, inte är korrekt,
fast Kyrkan har bett så, enligt Jesu egna ord, i tvåtusen år…
Det är först nu som vi förstår hur fel vår tro har varit i nästan allt!
Gud leder oss inte in i frestelse, det är bara djävulen som gör det, har man kommit på.

Men utan Guds vilja eller tillåtelse kan djävulen inte göra någonting.
Och tråkigt nog så är vi så förblindade att vi inte ser att Gud faktiskt nu låter oss ledas in i frestelse….
Gud tillåter förblindning, när vi är ihärdiga i vår synd, när vi lämnar Gud, när vi vänder Gud ryggen, när vi säger att vi behöver en humanistisk väg, en mer socialistisk väg, en marxistisk väg, den nya Världs Omställningens väg; 
när vi säger att vi helt enkelt behöver en bredare väg! 

Gud låter och leder oss in i det vi är övertygade om, och i det vi av vår fria vilja väljer. 
Inte så att Han inte ger varningar först…

De trofasta och de flesta av Kyrkans ledare vill inte längre lära ut, än mindre gå längs den smala vägen som förut under den urgamla, kristna civilisationen, var given människor att gå på.
Man arbetar nu ihärdigt med att göra sig av med de minsta spår efter den s.k. ”Mörka Medeltiden” som egentligen var en ljus tid, den ljusaste tiden någonsin, och dess rätta namn är inte den ”Mörka Medeltiden”, men den ”Kristna Eran”.
Visst låter Gud oss ledas in i frestelse.

”Ska Människosonen finna någon tro kvar på jorden, när Han kommer? 
”Dies Irae.…”

”De har förkastat Herrens lag
och inte hållit Hans bud
de falska gudar deras fäder dyrkade har lett dem vilse.
Brott på brott har Israel hopat
jag vill inte dröja med domen.
De säljer den oskyldige för pengar
och den fattige för ett par skor” .   

                                                                                    / Amos 2:4-6/
   
                                                                    
Men Gud leder oss också ut ur frestelsen, när vi ber Honom om hjälp.
När vi ödmjukt böjer oss inför Gud, när vi ber om förlåtelse, när vi ber Honom om att få komma på rätt väg. 

”Det offer Du begär är ett förkrossat hjärta”
                                                                     (Ps.51:19) 

Det innebär förstås arbete för själen, arbete för hela människan, en sann Omställning!, men absolut behövlig; omställningen att låta Gud leda oss ut ur frestelsen.

Vad är meningen med en kyrka utan Sakrament för de Kristtrogna? 
Vad är meningen med en kyrka som inte lär en katolsk tro? 
Vad har vår tro för värde om den inte är värd att stå upp för, tala för, lära ut och förkunna?
Är Kyrkan väsentlig? Är Sakramenten väsentliga? 
Kan vi inte lika bra be hemma, är det inte dags att vi lär oss stå på egna ben och själva ta hand om vår tro?!

Den Katolska tron liknar mer och mer den Lutherska tron. 

Så vi har slutligen blivit förenade!
Men inte i tro, utan i otro. 

Hur kan vi klara oss utan botens Sakrament, hur kan vi klara oss utan Eukaristins Sakrament, hur kan vi undvika att ledas in i frestelse utan Kristi kropp och blod!? 
Är detta inte redan tecknet att vi har letts in i frestelsen?, att vi ser så lätt på sakramenten?

”Ska Människosonen finna någon tro kvar på jorden, när Han kommer? 
”Dies Irae.…”


En äldre dam märkte att, efter några veckor utan att ha fått gå till Kyrkan och till Eukaristin, så tappade hon också viljan till att be. 
Detta är en mycket vaken observation av en gammal dam. 
Få gör den observationen. 
Av naturen är vi lata och när möjligheten är given att ta en lättare väg, som t.ex. att sova längre på Söndagarna, eller att höra Mässan virtuellt,
så väljer vi det.

Varför klaga? 
Det finns de som är besvikna, de som är skandaliserade, de som tror på vad Kyrkan fortfarande lär enligt Skrifterna, enligt Kyrkofäderna, enligt helgon och mystiker genom tiderna; Kyrkans läroämbete och tradition.

Det finns andra som anser att det kan ändras, men dessa människor utgör inte Kyrkan, alla tänker inte som de gör, det är inte deras Kyrka inte heller någon annans Kyrka. 
Kyrkan tillhör Kristus. Hon är Kristi Brud. Hon är Moder och Lärarinna.
Hennes vishet får vi dricka av i ödmjukhet, tacksamhet och lydnad. Kyrkan per definition är traditionell vilket rimmar illa med att man förändrar det oföränderliga.

”Gud vill att alla ska bli frälsta och komma till sanningen”
                                                                                        (1Tim.2:4).

”Sanningen är Jesus Kristus. ”Kristus måste alltså förkunnas för alla människor så att den Gudomliga Uppenbarelsen når jordens alla hörn” 
                                                                                                       (CCC#74).

För att Evangeliet oförvanskat och levande skulle bevaras i Kyrkan för all framtid, lämnade Apostlarna efter sig vad de själva fått lära sig och tagit emot av Herren; Depositum Fidei. 
Depositum Fidei tillhör Kyrkans skattkammare, ingenting kan tas därifrån och ingenting nytt kan tilläggas, för ingenting fattas detta Depositum. 
Det är av tacksamhet och av kärlek till Kristus, men också till Trons Heliga Arv; depositum fidei, som Kyrkan vill beskydda och bevara det, för det är Henne givet av Kristus genom Apostlarna. 
Det som Herren muntligt delgav Apostlarna i deras samvaro med Honom, vad de genom Andens ingivelser hade lärt sig och det som blivit nerskrivet; 
det är Depositum Fidei: Trons Heliga Arv.
                                                                      (jmf. CCC;#75-#78)

Vi vill och har all rätt och skyldighet att  fortsätta att leva i och av denna tro; en enda Kyrka, en enda tro, ett enda dop, som Kristus själv etablerat på jorden, med Hans liv och död, kropp och blod, ord och gärningar. 
Det är vad vi längtar efter att få leva. 
Fritt. 
Eller med förföljelse. 

Det är Kyrkans natur att vara förföljd, om vi inte längre är förföljda så är det något som inte stämmer.

Jesus har anförtrott oss denna Skatt, men alldeles särskilt har Han anförtrott den till Kyrkans ledare. De ska beskydda och vörda denna Skatt, de ska vaka över denna Skatt…
och vi andra, vi är soldater, kallade att hjälpa till, var och en enligt hennes förmåga och kall.
Vi alla kan och bör hjälpa till genom bön och uppoffring, men också genom att kunna och förstå vår tro.

Dies Irae -Vredens Dag
”Vredens dag”, är en text om yttersta domen, 
skriven av Thomas av Celano på 1200-talet.
Den sjöngs på Alla Själars dag och i Requiem Mässor fram till 1970.

”Vredens dag, den dagen skall upplösa världen i aska, enligt Davids och sibyllans vittnesbörd.
Hur stor blir inte skräcken när Domaren nalkas för att noggrant granska allt.
Basunen skall sprida ett förunderligt ljud över jordens alla gravar och tvinga alla inför tronen.
Döden och naturen skall häpna när skapelsen står upp för att stå till svars inför den som dömer.
En fullskriven bok skall tas fram i vilken allt det står utifrån vilket världen skall dömas.
När så domaren sätter sig  kommer allt att bli uppenbart och inget kommer att förbli ostraffat.
Vad skall jag olycklige säga då, vilken advokat skall jag tillkalla, när knappast den rättfärdige kan vara säker?
Du Konung i ditt fruktansvärda majestät, du som av nåd frälser dem som skall frälsas, fräls mig, du kärlekens källa.
Kom ihåg, käre Jesus, att jag är anledningen till din vandring och låt mig inte gå under på den dagen.
Det var för att uppsöka mig som du trött satte dig ner vid Sykars brunn,  du återlöste mig genom att lida korsets död, och en sådan möda får inte ha varit förgäves.
Du hämndens rättfärdige domare, ge mig förlåtelsens gåva före räkenskapens dag.
Jag suckar som en skyldig, mitt ansikte rodnar av skuld. Gud, skona mig när jag ber dig därom.
Du som gav Magdalena förlåtelsen och bönhörde rövaren, du har skänkt hopp också åt mig.
Mina böner är inte värdiga,  men gör i din godhet så att jag inte brinner i den eviga elden.
Ge mig plats bland fåren och skilj mig från getterna och ställ mig på din högra sida.
Sedan de förbannade blivit överbevisade och dömda till de brännande lågorna, kalla mig att stå bland de välsignade.
Jag ber böjd i stoftet, mitt hjärta är förkrossat som aska: ta dig an mitt slutliga öde!
Den dagen är full av tårar,  när ur askan uppstår den skuldtyngda människan till dom: skona henne då, o Gud.
Käre Herre Jesus ge dem vilan”. 
Amen
                            
                               (Full text i latin med källor; http://www.kln.se/musik/latinska-sangtexter-i-oversattning/)


 

”Ska Människosonen finna någon tro kvar på jorden, när Han kommer? 
”Dies Irae.…”