Söndag 18 Mars

Johannes 12:20–33
Bland dem som kommit upp till högtiden för att tillbe Gud fanns några greker. De sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sade: »Herre, vi vill gärna se Jesus.« Filippos gick och talade om det för Andreas, och Andreas och han gick och talade om det för Jesus. Och Jesus svarade dem: »Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv. Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig skall Fadern ära honom.
Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit. Fader, förhärliga ditt namn.« Då hördes en röst från himlen: »Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.« Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan, men några sade att det var en ängel som hade talat till honom. Jesus sade: »Det var inte för min skull som rösten hördes, utan för er skull. Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas. Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.« Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.

                                             Betraktelse

Har korset någon mening i vår kultur?
Vad för mening ger vår kultur till korset?
Människor går igenom frestelsen att söka förverkliga Guds rike utan Kristi kors.

”Vi vill se Jesus”, ber Grekerna, men de får ett konstigt svar av Jesus
 för Han talar då om att Han ska dö, att Han ska förhärligas genom lidande  och död.

Varför svarar Han så?

För att kunna se Jesus måste vi möta den lidande tjänaren,
följa Honom i Hans förvrängda förklädnad till korset. Känna igen och älska ansiktet på Honom som sa:
” Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket”.

Hur kan Jesu död vara ett förhärligande!

Det är just i Hans död som Jesus uppenbarar Fadern för oss, Fadern är Kärleken som i Jesus lägger ner sitt liv.
Jesus gör bara det Han ser Fadern göra.

Kristi människoblivande innebar självuttömmande och ödmjuk uppoffring. Kärlek som förnekar sig själv för den älskades skull.

Så svaret på ”att vilja se Jesus” är att man kan träffa Honom vid korset, dock inte bara som åskådare.

Nu i fastetiden beskådar vi, på ett särskilt sätt, Jesus.
Vi kontemplerar den lidande Tjänarens ansikte.
Det återspeglar i oss vår egen själviskhet och kyla.

Vi måste lära oss att inte bara se lidandet, för om vi inte lär oss det, kommer vi inte någonsin att kunna bli berörda av vad Han har gjort för oss, vi kommer inte att kunna älska denne lidande tjänare.
Förmå att se Hans kärlek.
Att bara beskåda lidande skrämmer oss, får oss att dra oss tillbaka, bli arga, bli förtvivlade, även alienerade.
Men ser vi, i Jesu lidande, hur Hans omåttligt kärleksfulla blick faller på oss, drar det istället igång i oss vilja och längtan, att ge till Honom såsom Han gav till oss.


I dagens Evangelium har också Grekerna kommit till Jesus.
Hans Ansikte ska beskådas av hela världen, Greker, Judar...alla ska någon gång få spegla sig i den lidande Tjänarens ansikte...

Och sen det här med vetekornet som måste dö för att ge liv!....svårt att förstå i en dödskultur som vill bort från livet genom död, en okristen kultur som vill ta döden i egna händer, just därför att den inte tror på fruktbarhet i lidande, inte tror inte på den lidande Tjänaren men snarare på människan som den högste domaren, fri att leva och dö på det sätt hon önskar.
”Meningslöst lidande”, det har vi hört otaliga gånger.
Vem säger att det är meningslöst?

Utan tro är förvisso allt meningslöst.

Vetekornet som lever för sig själv, är ensamt och sterilt.
När vetekornet ger sig till sol och regn är det inte längre självständigt, de som höll ihop kornet börjar upplösas till något som ser ut som en död.
Det förmultnar, tappar sin individualitet.
Vilket olyckligt slut!

Men det är inget slut, det är snarare än början!
Det hårda fröet försvann och istället dök ett litet grönt blad upp!

Att dö betyder inte enbart att avlida. Men snarare att ta emot lidanden och svårigheter likt frön som kastas i jorden för att bära frukt.

Jesus säger idag:
”att följa Honom är att tjäna Honom”.

Det är ord att betänka. Det är svårt.
Det är avsevärt lättare att tjäna Honom genom att göra något..

Men genom att följa Honom?!
Bli ett frö som förvandlas genom en underjordisk process så att det blir vad det är menat att bli.Följa Honom är att tjäna Honom...

Att följa Honom är att tillåta fröet, dvs. JAG SJÄLV, i min fallna natur, att förmultna, och så - och bara så - bli förvandlad till Hans likhet..
Fröets lag är att falla i jorden, för att sedan bli förvandlad. Bli fullkomnad.
Vi vill gärna motstå den lagen!

Det var Faderns vilja att Jesus, som liknar sig vid ett vetekorn, skulle falla ner i jorden och dö för att förhärliga Fadern och ge världen liv.
I denna femte vecka av fastan, låt oss kontemplera ett vetekorn och däri se oss själva.
Må vi inte förhärda våra hjärtan.


                         ”...vi vill gärna se Jesus...”