Söndag 27 Maj

Matteus 28:16–20
Vid den tiden begav sig de elva lärjungarna till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: »Åt mig har getts allmakt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.«

                                                 Betraktelse
”Fadern, Sonen, Helig Ande”, är ett förhållande-språk.
 Gud är innan Han gör.
Också vi, eftersom vi är skapade i Hans avbild, är innan vi gör, vi förhåller oss till Gud, vi förhåller oss till varandra.
Men om man säger att Gud är innan Han gör,så undrar man: vad är det Gud gör?

Han skapar, Han älskar, Han frälser, Han dömer, Han gör det möjligt för syndaren att bli ett helgon...Men detta kan Han göra därför att Han är Skaparen, Kärleken, Frälsaren, Domaren, Den Allsmäktige...
Han gör det Han är. 

Även om vårat varande kommer före görandet så är det bara därför att vi har fått ta emot det vi är, till skillnad mot Gud som är "RENT VARA". 
Vi kan inte som Gud, vara kärlek, frälsning etc. Istället så har vi kärlek.... 
Genom detta så ser vi att vårt varande är alltid i förhållande till Gud. Utanför Honom har vi inget varande, 
för det är ” I Honom vi lever, rör oss och är till” 
(Apg. 17:28).

Vi definierar Gud enligt Den Han är, inte enligt det Han gör, Han själv säger:
”Jag är den som är”..
”Jag är”.. är Guds Namn
(2:a Mose. 3:14).
Gud är Kärlek (1Joh. 4:16).

Om Gud inte skulle vara tre skulle Johannes inte kunna ha sagt att Gud är kärlek.
I kärlek finns den som älskar, den som är älskad och förhållandet mellan dem. 

Fadern älskar Sonen, Sonen älskar Fadern och den Helige Anden är kärleken emellan dem.
Därför är Gud kärlek, Han inte bara älskar eller är älskad.

Detta öppnar för oss Guds eviga mysterium, även om det fortfarande är svårt att förstå att Gud är tre samtidigt som Han är en. 
Men om man betänker ordet ”kärlek” så blir det ”lättare” att förstå Guds treenighet. För, vad kan förena mer än kärlek?

Den helige Augustinus säger att ”kärlek är leden som binder samman älskaren med den som är älskad”.
Johannes Evangelisten talar ofta om att Gud är kärlek och att man finner Gud där man finner kärlek.
Finner vi en människa som älskar Gud så har vi funnit Gud.

Därför är det bra att älska Guds vänner. En människa som har förälskat sig i Gud och är helt given åt Gud - är ett helgon; en förmedlare av Guds kärlek. Man finner Gud där man finner kärlek.

Det finns alltför många som älskar familjen, vänner och även djur och natur, men inte älskar Gud. Det är inte rättvist mot Gud att säga "att älska dem är att älska Gud"!

Kärlek är inte vänskapsband och familjeband, kärlek är inte feeeeelings.
"Om du älskar dem som älskar dig..."
(Lukas 6:32)

Guds kärlek är en uppoffrande kärlek; Agape. Gud är älskad i Jesus Kristus och den kärleken innebär att följa Hans lagar och att göra Hans vilja. 
Det är ”de goda nyheterna!; att vi kan älska med en övernaturlig kärlek, en andlig kärlek, en kärlek som har sin källa i Guds kärlek.

Kristus gör detta möjligt för oss. 

All kärlek är bra och underbar; kärlek till ens familj, till vänner, till sin katt, till glass, till att simma i havet och att klättra i bergen…
men det är inte den kärlek som är

”utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande,
vilken har blivit oss given”
(Rom.5:5).

Den kärleken är den Heliga Treenighetens kärlek. 

Det är Kärleken som vill den andres bästa. 

Vid Jesu dop visar den Helige Ande sin närvaro och Faderns röst hörs. Faderns röst hörs inte vid Kristi korsfästelse inte heller syns då den Helige Ande komma ner över Jesus. 
Jesu dop är på sätt och vis en bild av korsfästelsen. Han bär världens synder och med de synder på sig, låter Han sig döpas. 
Med våra synder på sig låter Han sig korsfästas. 
I det gamla testamentet sa Gud att Han skulle skicka sin älskade tjänare. 
Den älskade tjänaren är Hans älskade Son som Han finner allt sitt behag i; Den lidande tjänaren. 

De som säger ”i Skaparens, i Återlösarens och i Livgivarens Namn, gör misstaget att definiera Gud först och främst efter funktion istället för Person. 
Det är heller inte enligt Skrifterna.
I Skrifterna kallar Jesus Gud: Fader, Fadern kallar Jesus sin älskade Son och Jesus lovar att sända oss den Helige Anden. 
I dagens läsning så ser vi dessutom att Jesus ålägger lärjungarna att döpa alla i Faderns och Sonens och den Helige Andens Namn!

Guds inre liv av Frid och enhet kan inte nås av Teologiska funderingar – även om det förstås är viktigt och kan vara mycket insiktsgivande –
men det är ofta mer fascinerande och berikande att Tillbe framför Guds Mysterium utan att alltid kunna ge förklaringar.
Guds inre liv nås, som en Gåva, genom kärlek, ödmjukhet och bön.
Alla tre förutsätter uppoffring. Bönen, så väl som kärlek och ödmjukhet, utvidgar våra hjärtan tills de förmår hålla och behålla, Guds tre Personer.

Den älskade Tjänaren låter sig döpas av sin skapelse! 
I detta har Gud sitt behag. Fadern visar en skymt av Sonens förhärligande; Jordan blir platsen för ”Shekina”, Guds boning.
Ytterligare en gång visar den Heliga Treenigheten en skymt av sig, när Jesus uppenbarar sin gudomlighet, sin ”Kavod”, på berget Tabor. 


                     
 "...där föll de ner och hyllade Honom..."