Inte alla känner till att det förutom Guds tio bud också finns kyrkans bud, fem stycken. Det tredje av kyrkans bud lyder: ”Du skall hålla den påbjudna fastan och abstinensen” (KKK 2043). Det är en alltså en förpliktelse: ”du skall”. Fastan och abstinensen är troligen lika gamla som mänskligheten själv. Egentligen fanns det ett bud att fasta redan i paradiset, där Gud säger till Adam: ”du få äta av alla träd i lustgården utom ett” (Gen 2:16-17). I det gamla förbundet berättas det för oss, att Mose och Elia fastade – hela 40 dagar. Och om vår Herre och Frälsare veta vi att han fastade 40 dagar i öknen. Redan apostlarna fastade och införde särskilda tider för fasta, hvilka under tidernas lopp utökades. En del av våra äldre församlingsmedlemmar kan minnas att – förutom 40 dagars fastan – det också fanns det som kallades kvatemberfastan och vigiliefastan inför de stora helgerna. Fasta innebär att man äter mindre, närmare bestämt, att man bara äter ett lagat mål mat om dagen. Dessutom är två lättare måltider tillåtna, på morgonen och kvällen. Abstinens består i att man avstår från en bestämd sorts mat, i detta fall, från kött.

Propositio
Kyrkan har under århundradenas lopp kommit att allt mer minska kravet på fasta och abstinens. I den tidiga kyrkan, då ivern var mycket stor, hade man en sträng fasta. Men kristenheten har inte riktigt klarat av en sådan stränghet, framför allt sedan en viss person vid namn Martin Luther på 1500-talet gjorde uppror mot fastebudet. På 1500-talet var det alltid ett tecken på att någon avfallit från den katolska tron, om han eller hon inte längre höll fastebudet. Luther och hans rörelse kunde värva många nya anhängare, genom att avskaffa fastan, ty människorna tänkte förstås: ”jag vill äta när jag är hungrig. Jag vill inte låta kyrkan se efter vad jag har i grytan.” Och med den parollen avgick Luther med segern, liksom han gjorde i flera andra saker. Här har vi antagligen en av anledningarna till att kyrkan inte längre ansåg sig kunna hålla fast vid den strängare fastan. Konkurrensen med protestantismen, som ju intill denna dag förkastar fastebudet, var alltför stark. Så det som kyrkan idag har kvar av fastan och abstinensen är ynka två dagar, nämligen den här dagen, Askonsdagen, och Långfredagen. Dessutom tillkommer abstinens från kött vid alla fredagar under året, men på dessa fredagar kan en katolik välja att ersätta abstinensen med en annan botgärning, som att bedja eller att göra barmhärtighetsgärningar. Denna fasta och abstinens är dock fortfarande strängt förpliktande, med risk för dödssynd, om man bryter mot kyrkans bud, förutsatt att man då också uppfyller ålderskravet som är 14 år för abstinens och mellan 18 och 59 år för fasta.

Vi vet att fastan har flera nyttiga verkningar. Redan ordspråket säger: ”med full mage studerar man ovilligt”. Antagligen är det myckna ätandet och matlusten

inte bra när det gäller att befordra i synnerhet intellektuell verksamhet, medan däremot begränsning i ätandet är ägnat att underlätta kapaciteten att förstå.

Fastan stärker också viljan; ty den som övervinner sig själv i ätandet, i aptiten, eller i gommens njutningar, han är också i stånd att övervinna andra frestelser och lockelser. Fastan stärker viljan. Fastan förvärvar också dygder, ty den som förmår tygla sina hungerkänslor, han lär sig också att behärska sina övriga otyglade tendenser, och kan alltså uppnå saktmod, tålamod, kyskhet; han övas genom fastan, att besegra irritationen, otåligheten och okyskheten.

Fastan säkrar också bönhörelsen. I Bibeln kunna vi läsa hur människor genom bönen och genom fastan i viss mån tvingade Gud till att bli nådig. När profeten Jona gick omkring i den stora staden Nineve och förkunnade att den skulle gå under, då tog kungen av sig sina fina kläder och satte sig i aska. Han utlyste en allmän fasta för människor och djur, och genom denna botgöring skonade Gud Nineve. Det verkar inte som att han kunde göra annat. De som fasta är Guds särskilda vänner. Genom fastan var också Mose i stånd att umgås med Gud och taga emot de tio budorden.

Också den kroppsliga hälsan befordras genom fastan. Läkaren Hippokrates, som kallas läkekonstens fader, har en gång sagt: ”jag har aldrig ätit mig mätt”. Han fastade alltså hela livet! Och han skall ha uppnått den aktningsvärda åldern av 140 år! Fasta vidmakthåller alltså kroppen mycket längre än eftergivenhet för matlusten.

Den här bakgrunden till fastan giver en indikation om dess betydelse i det mänskliga och det kristna livet. I den kristna traditionen är fastan en väg att nå fullkomlighet och det eviga livet. Som jag nämnde finns det idag ändå strikta krav på fasta och abstinens, även om själva fastan och abstinensen har mildrats under tidernas lopp. Men det krävs mera av oss än bara minimum. De kristna uppmanas att göra frivillig bot och fasta under hela året vid olika tider, men särskilt under fastetiden.

De katoliker som väljer att frivilligt hålla de striktare kraven på fasta som fanns före Andra Vatikankonciliet, kommer gärna att göra följande fyra saker: !. abstinens från kött under årets alla fredagar. 2. Fasta på Askonsdagen, kvatemberdagarna och vigiliorna till Pingst, Marie upptagning, Alla helgon, Marie obefläckade avlelse och Kristi födelse, det vill säga Julafton. En tredje sak är fasta på Påskafton fram till kl. 12. Slutligen, för det fjärde, har vi fasta under fastetidens alla dagar såvida inte den dagen är en söndag eller en påbjuden helgdag.



Peroratio
Kära vänner! Bruket att fasta kan variera från en tid till en annan och olika riter i kyrkan kan ha olika bruk. Men själva syftet med fastan har alltid varit detsamma. Fastan är avsedd som en botgöring till att straffa våra kroppar för våra synder, till att gottgöra vad vi ha brutit mot Guds rättvisa, till att tygla våra onda begär och till att lyfta upp våra sinnen och hjärtan till de himmelska tingen och på det sättet ha starkare förlitan till Gud. Fasta borde alltid höra samman med mer bön och mer allmosor. Fastan är ett medel till ett mål, men bör inte betraktas som ett mål i sig. Som katoliker borde vi sträva efter mer än ett minimum av fasta och frivilligt taga på oss ytterligare botdagar och fastor genom hela året. Ett sätt att göra detta är att villigt iakttaga de traditionella faste- och abstinensdagarna som hölls under det tidiga 1900-talet. Amen.