I anden stå vi tillsammans med apostlarne på Olifberget och stirrar uppåt; förgäfves försöka vi få en glimt af den förhärligade Herren som försvunnit bland molnen. Han har upptagits till himlen och försvunnit ur vår åsyn. Inget annat återstår än att gå ner för berget till “öfre rummet”, som det kallades, där lärjungarna också samlats tidigare. Där skulle de invänta Gud Faderns löfte om den helige Ande. Dagar af väntan och förberedelse ha alltså börjat; novenan till den helige Ande har inletts. 
 
Propositio  
Inför alla stora kyrkliga högtider uppmanas vi att ha en tids förberedelse, det som kallas för vigilia. Novenan till den helige Ande öfvergår väl alla andra högtider i betydelse, eftersom den har en värdighet och helighet som är speciell. Ingen annan än Vår Herre och Frälsare Jesus Kristus har infördt denna novena för Pingsten, när han uppmanade sina lärjungar att stanna kvar i Jerusalem tills de blifvit rustades med kraft från höjden (Luk 24:49). Det var alltså bokstafligen Vår Herres vilja att lärjungarne skulle ägna sig åt en nio dagars andakt. Och beträffande oss, har han samma önskan, att vi också förbereda på detta sätt för den helige Ande, och då kunna vi också förvänta oss en särskild välsignelse från honom. Den helige Ande skall komma öfver oss och det skall bli möjligt för oss att förhärliga Gud mycket mer värdigt än vi hittills gjordt.  
 
Det vore naturligt om Jesu lärjungar hade velat återvända hem till Galiléen så snabbt som möjligt och där berätta allt de varit med om för anhöriga och vänner: hur han hade dött för dem och stigit upp till himlen i deras åsyn. Men de uppsköto alla sådana tankar och stannade istället med glädje kvar i Jerusalem som han hade bedit dem göra. 
 
Det var deras hufvudsakliga och mest nödvändiga förberedelse för den helige Andes gåfva. Låt detta också vara vår förberedelse. Om vi vilja ha Guds nåd, så måste vi, så bra vi kunna, ställa oss i vägen för den. Det är visserligen sant, att ingen kan förtjäna nåd, men Vår Herre talar om att några passar för Guds rike och några passar inte för det; några äro nära Guds rike, medan andra äro långt borta från det. Det lilla vi kunna göra för att ställa oss i vägen för Honom, skall han säkert nådigt acceptera, och hjälpa oss att göra ännu mer. Om vi under dessa få dagar skulle vara vaksamma och inte göra något som vi veta skulle misshaga honom, om vi skulle tänka på honom så mycket vi kunna, på fritiden, och se bort från världen, då kan ingen säga hur mycket godt den lilla ansträngningen kan göra oss, om den är uppriktig. Hur öfverflödande kan inte den gode Anden välsigna oss, när han kommer ner nästa söndag.  

 
Observera hvar apostlarna vistades. Inte på någon plats som de själfva valt ut, utan i staden Jerusalem, som fortfarande fortsatte att vara Guds utvalda tempel och dyrkan. Så måste vi också hålla fast vid och vistas i Hans katolska Kyrka, om vi förvänta att han skall komma till oss genom sin Ande. Hos våra biskopar och präster och äfven i vår egen traditionella latinska Mässa, hos dem och i dem, har vår Herre lofvadt att vara, liksom han lofvade israeliterna att vara i Jerusalem; från Sions berg och ingen annan plats skulle Hans andefyllda Ord utgå. Liksom de fingo vänta i Jerusalem på den helige Andes gåfva, så hafva vi att vänta på samma gåfva i den heliga katolska Kyrkan, och med fromt bruk af den traditionella latinska Mässan.  
 
Lägg också märke till hvart lärjungarne gingo i Jerusalem. Med all sannolikhet gingo de till den sal som de tidigare samlats i tillsammans med Honom, alltså till det öfre rummet, där de en tidigare helig torsdag hade ätit påskalammet, där Han hade instiftadtr det heliga Mässoffret, där han höll sitt afskedstal och lofvade dem en annan Hjälpare, som skulle förbli hos dem för alltid. Säger inte allt detta något om det bästa sättet att förbereda för Pingstdagen? Liksom apostlarna och de heliga kvinnorna älskade att vara i det där öfre rummet, så är det bra för oss att denna tid så mycket som möjligt vara på de platser där Vår Herre särskilt har kommit till oss med sin nåd. Och om platserna ligga alltför långt borta för oss eller vi hindras från att besöka dem är det bra för oss att kunna tänka på dem och vara där i anden. Det kan handla om att gå tillbaka till platsen där vi döptes, och då få tillfälle att än en gång besinna Guds ofattbara kärlek, när han tvättade oss rena från våra synder i sitt eget blod. På liknande sätt kunna vi tänka på de andra sakramenten som vi mottagit, som bikten, första heliga kommunionen, konfirmationen. 
 
Jag skulle särskildt vilja föreslå att vi, som ett slags andlig öfning under denna tid, i våra tankar besinna Guds Försyns skickelser hvarmed Vår Gud har hjälpt oss och fortsätter att hjälpa oss. 
 
Peroratio  
Genom sådana tankar, kära bröder och systrar, kunna vi förbereda för Pingstdagen, om vi nu inte redan bedja en novena. Tänk om vi alla kunde ställa oss i vägen för nåden; ty det är sättet varigenom nåden kommer till oss i öfverflöd. Drag dig tillbaka så mycket som möjligt från världen; sitt för dig själf och var tyst: besinna Vår Herres nådefulla handlande med dig, kom ihåg gångna heliga kommunioner, hur ovärdig du var, och hur barmhärtig han var. På så sätt kan du, så att säga, vistas i det öfre rummet, platsen för djup och himmelsk meditation, tills Hans Ande gjuts öfver dig, till att styrka vederkvicka dig mer öfverflödande än någonsin, för allt du har att göra och lida för hans skull. Amen.