Vi hörde dagens evangelium säga: “Påsken, judarnas högtid, var nära.” Den Påskfest som texten syftade på och som närmade sig var förstås judarnas firande af uttåget ur Egypten. För oss kristna är det firandet af Kristi död och uppståndelse som vi närmast tänka på, och som är den fest som närmar sig. Bara tre veckor och vi fira påsk. Det är också anledningen till den glada stämningen i denna Mässa. Den föregriper påskens glädje. Redan inledningsorden säger angifver tonen, när den säger: “Fröjda dig, Jerusalem!” På latin: Laetare! Påskfesten är inte en bland många andra fester som fokuserar olika händelser i Jesu lif; påsken är den stora, unika Kristusfesten, där Guds kärlek utgjuter sig öfver oss i hela sin fullhet. Därför spritter vårt hjärta af glad förväntan öfver att påskhögtiden nalkas. Det är för att uttrycka denna påskglädje som prästen, i stället för den vanliga violetta färgen på mässhaken under fastan, kan denna söndag taga på sig en mässhake med rosa färg, just för att uttrycka, att påskhögtidens stora glädje närmar sig.

Propositio
Den centrala händelsen i dagens evangelium är det så kallade brödundret, där Vår Herre mättar 5000 män genom bara fem bröd och två fiskar. Alla fingo och blefvo mätta. Berättelsen har traditionellt fått en djupare betydelse och syftar då på Eukaristin, Altarets allraheligaste Sakrament. Redan i katakomberna, de antika kristna begrafningsplatserna utanför Rom, kan man se målade en korg med fem bröd och två fiskar, som då syftar på Eukaristin som ofta firades där.

Vi kunna alltså inte tänka på brödundret utan att också tänka på Sakramentet. Det finns subtila hänvisningar i texten till Eukaristin, som när det står att “Jesus tog bröden, tackade och delade ut åt dem som lägrat sig.” När Jesus tog bröden ha vi en hänvisning till offertoriet i Mässan, alltså till förberedelsen af offergåfvorna. Sedan få vi veta att Vår Herre “tackade”, det grekiska ordet är eucharistein, alltså samma ord om i eukaristi, som ju ordagrant betyder “tacksägelse”. Vår Herre tackar alltså på ett djupare plan sin Fader för ett eukaristiskt underverk. Sedan kommer själfva undret, brödförmeringen, som också den kan ses som en hänvisning till Eukaristin, det sker ju ett mirakel hvarje gång Mässan firas, en väsensförvandling af brödets substans till Kristi kropp. Alla de 5000 åto och blefvo mätta, få vi sedan veta. Så sker också i Eukaristin. Ända till tidens slut få de troende den näring som de behöfva genom det himmelska brödet som ständigt blir närvarande och förmeras i den

heliga Mässan, en förmering som brödundret hänvisar till.

I dagens evangelium ställer Vår Herre en fråga: “Hvarifrån skola vi köpa bröd, att dessa få äta?” Vår Herre ställer inte frågan för att han är okunnig, utan för att pröfva lärjungarna. Frågan öppnar också för ett eukaristiskt mirakel. Han skulle ha kunnat svara så här: “Här har jag den stora folkhopen inför mig, Adams förlorade barn, jag förbarmar mig öfver dem, ty de ha ingenting att äta, ingenting, åtminstone ha de ingen näring för sina själar; de har förlorat frukten från lifvets träd i Paradiset, och hvad kunna de göra nu? Säkert kommer de att gå under på vägen mot evigheten; men jag skall förbarma mig öfver dem; jag vet hvar man kan köpa mat, så att de få tillräckligt och få öfver.” Så kunna vi tänka oss att Vår Herre svarar, och om vi fråga honom hvilket bröd han tänker på skulle han kunna svara: “min egen välsignade kropp, min högst verkliga kropp, som tages emot i tro i den heliga Kommunionen.”

Och om vi fråga ytterligare: “hur mycket kostar det brödet?” För hur mycket köptes det? så skulle vi få ett underbart svar: “det kostade hvarje droppe af Blodet från honom som är både Gud och människa; det kostade honom all den smärta och det elände som han fick utstå på det plågsamma korset. Så att vi skulle kunna njuta af detta heliga Bröd och lefva för evigt. Han utgöt sin själ ända till döds. Det är vårt Bröd och han köpte det åt oss att äta af.
De flesta människor tänka mycket öfver hur vi genom Guds försyn skall få vår vanliga föda, vår kroppsliga föda, hur vi skall få pengarna att räcka till. O, att vi tänkte ännu mer på hans himmelska och öfvernaturliga vägar i sin heliga Kyrka. Vi arbeta hårdt för den mat som är förgänglig; o, att vi skulle göra något, något verkligt, något uppriktigt för den mat som består till evigt lif.

Eukaristin är näring för nådens lif i oss; Eukaristin är det lefvande brödet, brödet från himmelen, som gifver världen lif. Må denna söndag stärka oss i glädjefyllt och tacksamt medvetande, att vi ha ett lefvande bröd som kan leda oss till full mognad i Kristus, om vi också göra det som kommer an på oss. Vi bedja i Mässans slutbön, att få taga emot den himmelska födan, som oaflåtligt mättar oss, med uppriktig vördnad och alltid med troende hjärtan.

Peroratio
Kära vänner! Om vi alltså skola växa till i helighet och kärlek, måste vi göra Eukaristin till vårt lifs centrum, ty när vi göra det, göra vi Kristus till vårt lifs centrum. Om vi värdigt taga emot Kristus i Eukaristin och dyrka honom i

tillbedjan af Eukaristin, skall han fylla oss med sin nåd och förstora våra hjärtan till att älska och tjäna alltmer fullkomligt. Amen.