Ett af de vackraste sätten att följa vår Herres Jesu Kristi lidande är att meditera öfver Improperierna eller Förebråelserna för lidandet som han fick utstå. Improperierna är en serie klagorop från Gamla Testamentet angående det judiska folkets otacksamhet, som föregriper Vår Herres lidande. Det finns tolf förebråelser. Kyrkan besjunger dem vid Långfredagens korshyllning och vi skall snart få lyssna till dem.  
 
Propositio  
I Improperierna frågar Vår Herre sitt folk och påminner om Guds tidigare välgärningar. Han frågar dem hvarför de låtit så många plågor komma öfver honom, trots hans många välgärningar. När vi höra eller läsa Förebråelserna skola vi inte bara betrakta dem som historiska händelser i Gamla Testamentet, utan vi skola applicera hans klagorop på vår egen tid och på oss själfva. Vår andakt borde föreställa oss Vår Herre i hvarje steg i sitt lidande – hans själskval i Getsemane, gisslandet, kröningen med törnen, korsvägen, korsfästelsen och döden – som om han vore närvarande inför oss och pinades för hvar och en af våra synder. Vi borde föreställa oss honom, att han till hvar och en af oss ställer dessa bittra frågor som han riktar till sitt folk. 
 
Den normala frukten af dessa meditationer borde vara ånger, alltså förkrosselse, öfver det onda som vi gjordt. Inte en orolig, uppjagad ånger som leder till förtviflan, den ånger som Judas hade, utan en lugn, fridfull och bitter ånger, som afskyr synden, men som också är full af förtröstan och inbjuder oss att bedja om Vår Frus hjälp att ändra våra lif, den ånger som Sankt Petrus hade. Det är en tid att komma ihåg vårt gångna lif, den nåd vi togo emot och som kostade vår lidande Herre så mycket, och de bristfälliga eller otillräckliga svar som vi kommo med för den nåden. Borde vi inte sona det onda som vi gjort? Borde vi inte låta vårt lif taga en annan riktning i syfte att förena oss mer med Vår Herre? Vi borde bedja om denna nåd genom förtjänsterna af hans sår och de tårar som Vår Fru fällde. Vi borde lita på att vi kunna taga emot den nåden eftersom äfven en så stor syndare som den gode röfvaren på korset blef förlåten och vann paradiset. 
 
Den första förebråelsen i Improperierna lyder: ”Mitt folk, mitt folk, hvad har jag gjordt mot dig, och hvarmed har jag bedröfvadt dig? Svara mig! Jag förde dig upp ur Egyptens land, och du har beredt ett kors åt din Frälsare.” 
 
Vår Herre är fullkomlig, och gjorde aldrig något ondt mot någon. Han ställer dessa frågor för att betona otacksamheten hos dem som voro ansvariga för

korsfästelsens brott. Han inbjuder dem: ”Svara mig!” Han vet att de skyldiga inte ha något svar, men han inbjuder dem till omvändelse. 
 
Israels folk befriades af Vår Herre ur Egyptens land. De voro slafvar där under århundraden men Gud räddade dem och ledde dem till det utlofvade landet. Så Vår Herre frågar: ”äro ni kränkta därför att jag räddade eder från eder fångenskap? O, mina söner och döttrar, är detta anledningen till att ni hatade mig?  
 
Det judiska folkets vandring från fångenskapen i Egypten till det utlofvade landet är en symbol för allas vår vandring, vi som äro födda med arvsynd ha vandradt till nådens tillstånd tack vare Vår Herres Jesu Kristi Återlösning. Vandringen ut ur Egypten är också en symbol för våra själars vandring från dödssyndens tillstånd till nådens tillstånd. Hur många gånger ha inte våra själar varit döda på grund af våra synder, och hur många gånger har inte Vår Herre återställdt nådens lif i oss? 
 
Så frågan han ställer till judarna angår också oss lika mycket. Han frågar oss: ”mitt folk, hvad har jag gjordt mot dig! Hvarmed har jag bedröfvadt dig? Ty jag förde dig ut ur syndens död, och du förde din Frälsare till korset. Min son, se din själs tillstånd.” 
 
Den andra förebråelsen lyder: “Jag förde dig genom öknen i fyrtio år och mättade dig med manna. Jag förde dig in i det bördiga landet, och du har berett ett kors åt din Frälsare.” 
 
Här ha vi en annan bild af befrielsen ur Egypten. Mannat är en symbol för den heliga Eukaristin. Förebråelsen till oss skulle vara den här: på grund af min kärlek till mänskligheten, antager jag de heliga gestalterna form, bröd och vin, för att jag själf skall lefva ibland eder och komma in i era hjärtan, men du korsfäster din Frälsare. 
 
Det bördiga landet är den katolska kyrkan. Hon är det fullkomliga landet, våra själars hemland. Att vara katolik är den högsta ära och den största lycka som Gud kunde gifva oss. Är det anledningen till att vi få honom att lida? 
 
Vi ha inget svar på den frågan. Hvarje försök att rättfärdiga oss försvinner ut i tomma luften. Vårt enda svar är att falla på knä, göra bot, gråta och bättra våra lif. Vi kunna bara vända oss till Vår Fru och bedja henne om hjälp och göra vår akt af ånger. 

 
Peroratio  
Det är vackert att lyssna till dessa strofer med Förebråelserna, eftersom Vår Herres frågor genljuder med en särskild ton af ljufhet och bönfallan som berör våra själar. På ett magnifikt sätt visa de på den blandning af styrka och ömhet som finns i Vår Herres Jesu Kristi oändliga helighet. Amen.