Bland det första som händer i Jesu offentliga verksamhet är att han möter djäfvulen. I dagens evangelium träder han fram som en mycket konkret frestare till det onda. I våra dagar vill många vara klokare än Vår Herre och Mästare. Demoner finns inte, säger man, och djäfvulen är bara en symbol, en metafor för det onda. Men Vår Herre kände till ondskans hemlighet, att det onda i världen inte bara kan förklaras af människans ondska. Det kräfs något mer för att förklara det onda. Ja, det verkar därför vara lättare att bli öfvertygad om satans existens än om Guds verklighet. Det verkar som att satans existens kan man fastställa utifrån den mänskliga erfarenheten. 
 
Propositio  
Människan är förvisso benägen till det onda från ungdomen. I henne verkar drifter, böjelser och lidelser. Men det verkar som att det onda kan sätta sig fast i en människa så till den grad, att det antager sådana dimensioner, att det onda kan bli dominerande, att man i en sådan människa inte längre kan förklara det onda bara utifrån egna krafter, utan man måste antaga existensen af en öfvernaturlig makt, nämligen satans makt. 
 
Några exempel. Falskhet och förställning äro inte ovanliga, men ibland antaga de sådan omfattning att man tviflar på att det bara är en mänsklig kraft som är i verksamhet. Den som döljer sitt sanna väsen och uppträder på annat sätt än han i verkligheten är, den som i årtionden håller fast vid detta bedrägeri, så att det blir för honom liksom en andra natur, den personen har sannolikt utlämnat sig åt satan. Under första hälften af 1800-talet lefde i Frankrike en präst, som under årtionden till synes skötte sin församling på ett mönstergillt sätt: han firade mässan, hörde bikt, delade ut sakramenten, förkunnade evangeliet. Samme präst skref under decennier religionsfientliga böcker under annat namn, tills han till slut blef upptäckt. Att förkunna Guds ord, att fira mässan, handha sakramenten och samtidigt obönhörligt bekämpa allt detta, det går sannolikt utöfver mänsklig förmåga.  
 
Fiendskap och oförsonlighet som varar länge, alltför länge, som aldrig gifves upp, går sannolikt också utöfver mänsklig svaghet och ondska. Hvarje människa vill dock till slut ha frid och äfven stifta frid, hvad som än har händt en gång. Den som undertrycker denna önskan hela lifvet och obevekligt blir kvar i fiendskapen, den personen har, fruktar jag, har utlämnat sig åt den onde fienden. 
 

Blindhet och förblindelse gentemot Gud beror till en del på människans svaghet som kommer från arvsynden. Men Gud kan ändå kännas igen. Hans existens kan uppfattas genom de skapade tingen. Hvar och en kan dra slutsatsen från de skapade tingen att Gud finns. Den som inte ser Guds verklighet och inte vill se den, har troligen fått sin synförmåga skadad af satan. Denna världens Gud, som aposteln Paulus talar om, har förblindadt hans förstånd. 
 
Att hata Gud kan inte heller bara förklaras genom människans moraliska svaghet. Att hata Gud genom ett helt lif, den sanne lefvande Guden, Herren och Skaparen, kärlekens och barmhärtighetens Gud, att obönhörligt hata den evige domaren, det vittnar om en uselhet som människan inte kan åstadkomma af egen kraft. Denna vidunderlighet förutsätter en öfvermänsklig kraft som anstiftare och medhjälpare.  
 
Ytterligare en företeelse kan nämnas i detta sammanhang. För många af oss äldre som kan blicka tillbaka på ett långt lif, är det ofattbart att den värld som igår straffade den manliga otukten med tukthus och fängelse, medan idag blir denna last i våra skolor och förskolor framställd för våra barn som en möjlig form af mänsklig kärlek; till och med i kyrkan kan detta förkunnas officiellt. För många är detta ofattbart. Kan det förklaras på annat sätt än genom satans verkan? 
   
Det som vår erfarenhet vittnar om, det bekräftas af Guds Uppenbarelse. Vi veta, att Vår Herre påfallande ofta talade om satans existens, och äfven dref ut åtskilliga demoner. Det går inte att vifta bort dessa vittnesbörd på satans existens. Beträffande dagens evangelium har teologer sagt att när det står att satan tog med Jesus till den heliga staden Jerusalem, så var det inte någon verklig händelse utan ägde rum i Jesu tankar, i fantasin. Men vi kunna inte föreställa oss att djäfvulen på det sättet manipulerade med Kristi fantasi eller föreställningsförmåga, i synnerhet eftersom satan inte hade någon makt öfver Jesu inre lif. Hela Kristi frestelse måste därför ha skett med hjälp af en yttre röst, inte genom ett inre förslag. Vår Herre upplefver alltså satan som högst konkret och verklig.  
 
Men vi få till slut inte glömma att satans makt är begränsad. Kristus har besegradt djäfvulen, han har besegradt honom i vårt ställe och för oss och i oss. Men satan är inte förintad. Gud håller honom vid lif, förmodligen så att vi få tillfälle att kämpa och kunna segra, alldeles som Jesus kämpade mot honom och besegrade honom. 
 

Peroratio  
Och hur besegrar vi honom? “Detta är den seger som öfvervinner världen, vår tro”, säger aposteln Paulus. Segern som öfvervinner världen är vår tro. Hvarför är det så? Ett svar är att tron gör oss vissa om, att det inte bara finns denna värld som vi krampaktigt måste hålla fast vid. Nej, det finns en annan, en bättre värld, som väntar på oss. När vårt jordiska tält bryts ner, taga vi emot ett bygge från Gud, en evig boning i himlen. Därför utgår idag till oss, till oss alla, appellen att ha tron och lefva efter tron. Det är segern som öfvervinner världen: att i tro taga upp kampen mot den egna onda böjelsen, men också mot Frestaren från urtiden. O människa, till paradiset kommer man inte utan vidare. Vi du komma in, måste du gå genom eld och genom svärd. Amen.